August, our first month in Sweden. What a wild ride! This month really passed at the blink of an eye. One of my favorit things with looking back at old blogs are all the memories that pop up and remembering things you’ve done and people you’ve met. So I thought I should start summarising my months. If not for any other reason than taking a moment to appreciate the month that just passed.
We waved goodbye to our Cologne apartment at the start of the month. This pretty place that was my home for the entirety of my four years in Germany and that I got to share with Patrick the past year. When I look at this door one month later it’s still my door and it still feels like we’re coming back, like this is just a long vacation.
Augusti, vår första månad i Sverige. Vilket äventyr! Månaden har gått så otroligt fort. En av de saker jag tycker mest om när jag tittar tillbaka på gamla bloggar är hur man minns människor och platser, saker man gjort, osv. Så jag tänkte införa någon slags månadssummering. Om inte för någon annan anledning så för att ta en stund att uppskatta månaden som precis gått.
I början av månaden vinkade vi hejdå till vår lägenhet i Köln. Det här underbara huset var mitt hem under de fyra åren jag bodde i Tyskland och även det hem jag delat med Patrick det senaste året. När jag ser den här dörren en månad senare är den fortfarande min och det känns fortfarande som om att jag kommer komma tillbaka till den, att allt det här bara är en lång semester.
Drove for an eternity, went on the ferry and arrived at the beach house on the swedish west coast. This has been my happy place since we bought it when I was ten. Two steps out of the car and I feel like new again.
Vi körde i en halv evighet, åkte färja och kom fram till sommarhuset på västkusten sent en fredagskväll. detta har varit mitt ‘happy place’ sen vi köpte det när jag var tio. Två steg utan för bilen och jag känner mig som ny igen!
We spent our first day relaxing by the beach and enjoyed a stormy but beautiful sunset. The Swedish west coast delivered!
Första dagen spenderades på stranden och vi njöt av en stormig men vacker solnedgång. Västkusten levererade!
The following week was spent at the beach, in the sea and just enjoying vacation. It was the first time in years I swam in the sea in Sweden and the end of an exceptionally warm summer.
Dagarna som följde spenderades även de på stranden, i havet och slappandes i trädgården. Det var första gången på flera år som jag badade i havet i Sverige och det va slutet på en exceptionellt varm sommar.
At one point I almost lost track of how many sunsets we watched by the beach. This place is so deeply rooted in my heart. It gives me an absolute sense of calm.
Någonstans här tappade jag räkningen på hur många solnedgångar vi sett från stranden. Den här platsen har en så djupt rotad plats i mitt hjärta. Oavsett hur mycket kaos livet bjuder på känner jag ett absolut lugn när jag är här.
Then Patrick went to Paris for a weeks work and I spent some quality time with my parents. It was the first time during our relationship that he went away for work and I stayed ‘home’ and honestly I felt a bit off balance the entire week. But I buried myself in work and spent the days with my family and in the end it was alright.
Så åkte Patrick till Paris för en veckas jobb och jag fick lite kvalitetstid med mina föräldrar. Det va första gången under vårt förhållande som han åkte iväg och jag blev kvar ‘hemma’ och ärligt talat kände jag mig lite off hel veckan. Men jag dök djupt ner i högar av jobb och spenderade dagarna med familjen och i slutänden var det ändå okej.
It rained for the first time in over two months and once it started it didn’t seem to have any end. We spent the days curled up on the couch watching the storms outside, reading books and solving crossword puzzels. Crossword puzzels was something my grandma always did and at the beach house I always get a certain longing for it. Maybe because she always sat in the shade with her magazine when me and my sister where playing here as kids.
Det regnade för första gången på över två månader och när det väl började kändes det som om att det aldrig skulle sluta. Vi spenderade dagarna uppkrupna i soffan med stormvindar som ven utanför fönstren. Läste böcker och löste korsord. Korsord är något min farmor alltid gjorde och när jag är här på sommarstället får jag alltid en viss längtan efter att krypa upp med en tidning och en trubbig blyertspenna. Kanske är det för att hon ofta satt i skuggan med sina korsordstidningar medan jag och min syster lekte här som barn.
Although it all looked like vacation I worked quite a lot. It’s something different when you’re in the beach house. It’s so calm and quiet that I end up in some sort of power mode where I work at 300% of my normal speed and at the same time it barely feels like work when you’re sitting on the porch with a laptop and your loved ones are close by, each one going about their own day.
Även om det mest sett ut som semester har jag jobbat en hel del. Det är så annorlunda att jobba här från sommarhuset. Det där lugnet gör att jag hittar in i något slags power mode och jobbar på tre gånger så fort. Samtidigt känns det knappt som jobb när man sitter på verandan men laptopen och ens nära och kära är nära inpå, var och en fixandes med sina saker för dagen.
Then, after what felt way longer than a week, Patrick finally came back and we drove back to the sea for our last week in the beach house. Fun fact, we take photos of the two of us together with 10 second self timer. We rarely bother carrying a tripod so here we used the top of a trashcan at the edge of the beach. Works wonders as you can see!
Sen, efter vad som kändes bra mycket längre än en vecka, kom Patrick äntligen tillbaka och vi körde tillbaka till havet direkt. Vår sista vecka i sommarhuset. Fun fact, vi tar bilder som denna med 10 sekunders självutlösare. Vi släpar sällan på stativ så här använde vi locket på en soptunna på stranden. Funkar fin fint!
Before we knew it we sat in the car on our way up to Stockholm. Moving up, but not yet moving in. This last week was a work week for Patrick and something of an in-between for me. I had coffee with Kikki and Sara and tried to realise that Stockholm is what we are calling home now.
Innan vi hann blinka satt vi i bilen på väg upp till Stockholm. För att flytta upp, men inte än flytta in. Denna sista vecka var en jobbvecka för Patrick och något slags mitt emellan för mig. Jag fikade med Kikki och Sara och försökte inse att Stockholm är hemma nu.
A pretty epic month if you ask me. So many changes, so many emotions. But most of all I’m so incredibly thankful for the guy I get to share this adventure with!
En rätt häftig månad om du frågar mig. Så mycket förändringar och så många känslor. Men mest av allt är jag så himla lycklig över killen jag får dela detta äventyret med!
No Comments