Post cards, the oldest one from 1901, and old photos my mom found when she went through my grandparents attic. 120 years old. Quite hard to grasp. I love that I now have these on display at home. It somewhat ties in to being a photographer, capturing peoples legacy in portraits and telling their stories for generations to come. Just as kids today can’t grasp what it’s like to grow up without a cellphone, it hard for me to realize the rarity of landlines back in the day when the Swedish phone numbers only had 3 digits.
Vykort, det äldsta från 1901, och gamla foton min mamma hittade när hon gick igenom mormor och morfars vind. 120 år gamla. Rätt svårt att greppa. Jag älskar att dessa nu är en del av inredningen i vår lägenhet. Det får liksom en extra betydelse i och med att jag är fotograf. Att riktigt kunna visa hur viktigt det är att fånga människor och berätta deras historia för framtida generationer. Precis som att barn idag har vårt att förstå hur det var att växa upp utan mobiltelefon är det svårt för mig att greppa att vanliga telefoner var så ovanliga att de svenska telefonnumren bara hade 3 siffror.
.
No Comments