August 20, 2018No Comments

Reunited

Order restored. Finally he's back. Our little family is complete again. I spent the last two day buried in bookkeeping and finances for my company. And this morning me and Milo met Patrick at the train station in Lund again. We drove straight back to the beach house. Wild and windy but somehow a place of absolute calm. I will honestly miss this when we move up to Stockholm next week.

Life is not all romantic walks on the beach. And I like it. Everyday life. I actually enjoy grocery shopping together just a much. The normal things. Like sitting at the other side of the table with a few emails while he's playing Fortnite. Just being there, together, it's everything I ever wished for.

Ordningen är återställd. Han är äntligen tillbaka och vår lilla familj är fulltalig igen. Jag spenderade de sista två dagarna innan han kom hem imorse djupt begraven i bokföring och finanser till mitt företag. Men så äntligen fick jag och Milo promenera till stationen i Lund imorse och möta upp vår saknade. Vi körde direkt till sommar huset. Vilt och blåsigt men ändå alldeles lugnt. Jag kommer ärligt talat sakna detta när vi flyttar upp till Stockholm nästa vecka.

Livet är ju inte bara romantiska promenader längs med stranden dock. Och jag gillar det. Vardagen. Jag älskar att handla mat ihop. Vardagslivet. Som att sitta mitt emot honom med en hög mail när han spelar Fortnite. Att bara vara, tillsammans, det är allt jag någonsin önskat.

 

 

August 15, 2018No Comments

My first love

These two. My rock. My first love. My amazing mom and dad. They're always there and they always have my back. I'm so thankful to have just them as parents. I'm also thankful for today, a day spent together just the three of us. Working on my company where they are equal shareholders and board members. Working in the garden (the rain finally stopped!). Walking on the beach. Never ending discussions about nothing and everything. Always relaxed. Always 100% us, never fake.

I don't own many photos of them. A bit strange maybe seeing as I'be worked as a professional photographer for over 7 years now and a hobby photographer long before then. It's easy to miss then ones closest to you it seems, even more so when they don't like to be in photos. But today I forced them. 135 photos during 2.5 minutes and I actually ended up with a few new favourites. These will be printed and displayed in our new apartment. Never underestimate the power of printed photographs of your loved ones!

Dessa två. Min klippa. Min första kärlek. Min underbara mamma och pappa. Dom som alltid där, som alltid hjälper, som aldrig tvekar. Jag är så oerhört tacksam att just dessa två är mina föräldrar. Jag är också så tacksam för idag, en dag vi spenderat ihop bara vi tre. Jobbat med mitt företag där de är lika delägare och styrelsemedlemmar. Jobbat i trädgården (äntligen har det slutat regna!). Promenerat på stranden. Diskussioner i all oändlighet om allt och inget. Alltid avslappnat. Alltid 100% oss, aldrig fake. 

Jag äger inte många bilder på dem, kanske två eller tre. Lite märkligt kanske då jag jobbat som professionell fotograf i över 7 år nu och som hobby fotograf långt innan des. Det är så lätt att missa de som står en allra närmst, kanske tar man dem lite för givet ibland. Dom gillar inte att vara med på bild de där två. Men idag tvingade jag dem. 135 bilder på 2,5 minuter och jag hittade flera nya favoriter. Dessa ska framkallas och ramas in till nya lägenheten. Underskatta inte värdet av utskrivna porträtt på dina nära och kära!

 

January 3, 2018No Comments

Six months with him

Six months of love, of travel, of adventures. Six months with him. It's weird yet not at all how life can change but stay the same over night. Two years as best friends and then suddenly, so much more. We celebrated in a dark and cozy tapas restaurant here in Lund (yes back in Sweden again) which was a very unforgiving photo environment. So instead I thought I'd share some of my favourite photos of us from 2017.

If there's one thing I've learned in the past six months it is how happy I can be and how wonderful if feels to laugh from deep within. You should try it, I promise there will be no regrets! This also happens to be my only "New Years Resolution" for 2018. While I have many plans and a dream here and there my only resolution is to be happy and laugh with soul and heart. Because when you do that, all else seems less important.

2018 will be an exciting one! My motivation is back on top and I can't wait for the projects that lie ahead! Here's to an epic 2018!

Sex månader av kärlek, av resor, av äventyr. Sex månader med honom. Det är konstigt, men ändå liksom inte alls, hur livet kan förändras så totalt men ändå inte alls bara över en natt sådär. Två år som bästa vänner och så helt plötsligt, så mycket mer. Vi firade på en mörk och mysig tapas resturang här i Lund (vi är tillbaka i Sverige igen), på tok för mörk för några fina bilder. Så jag tänkte bjuda på mina favoritbilder av oss två från 2017 istället.

Om det är en sak jag lärt mig de senaste sex månaderna så är det hur lycklig jag kan vara och hur underbart det känns att skratta från en plats djupt inom mig. Ni borde testa, jag lovar att ni inte kommer ångra er! Det råkar också få bli mitt enda nyårslöfte för 2018. Jag har massor av planer och en och annan dröm här och där men mitt enda nyårslöfte är att vara lycklig och att skratta med själ och hjärta. För när man gör det, då verkar allt annat lite mindre viktigt.

2018 kommer bli ett spännande år! Min motivation är tillbaka på topp och jag längtar så att få dyka in i alla kommande projekt! 2018, nu kör vi!

 

December 27, 2017No Comments

A very merry Christmas

Despite unplanned airport adventures, delays, lost bags and various backlashes this Christmas has been amazing. Not only did I get to spend it with my family and my special someone, I also acquired a brand new family and set of traditions. Welcomed with open arms and warm hugs I ate amazing food and was showered in thoughtful gifts. The biggest and warmest of thank yous to my new second family for the love with which they welcomed me into the family!

And speaking of gifts. I must have been oh so good this year deeming by the pile of amazing gifts. By far my favourite was the one I got from Patrick. I clearly knows me well and gifted me a weekend in Venice! I fell in love with Italy last summer when we did a roadtrip together but we never made it to Venice and I really wanted to go. I feel spoiled and fortunate and lucky and can't wait for our next adventure together, an adventure on the canals of Venice!

A little bit late but merry Christmas from us and a little peak into my Christmas eve!

Trots oplanerade flygplatsäventyr, förseningar, saknade väskor och diverse bakslaf har den här julen varit alldeles underbar. Inte nog med att jag fick spendera den med min familj och min älskling, jag fick dessutom en bonusfamilj och en hög nya traditioner. Välkomnad med öppna famnar och varma kramar åt jag god mat och blev överöst med fina genomtänkta julklappar. Det största och varmaste tacket till min nya andrafamilj för hur de välkomnade mig till sin med värme och kärlek!

På tal om julklappar. Jag måste ha varit väldans snäll i år med tanke på högen av otroligt fina klappar. Absoluta favoriten fick jag av Patrick. Han känner ju mig rätt väl den där mannen och i det största paketet under granen låg en tavla med fina bilder på oss och en "kupong" på en weekend i Venedig ihop! Jag föll pladask för Italien föra sommaren under vår roadtrip genom alperna och norra Italien. Venedig var inte med i den svängen och jag vill verkligen dit! Jag känner mig väldans bortskämd och lyckligt lottad och längtar så tills vårt nästa äventyr ihop, ett äventyr under Venedigs alla broar!

Lite sent men inte mindre för det, God Jul och några snabba bilder från vår Julafton!

November 22, 2017No Comments

A non existing need to be anywhere but here

When the church bells outside greet you with their familiar ringing and the tram sounds it's horn to warn nearby pedestrians. When the apartment smells of coffee and the couch is filled with blankets. When a fury friend curls up into a little ball of fluff right beside you and your favourite person rests his head on your shoulder. When there’s a non existing need to be anywhere but here. When you take a deep breath and know, you're home.

Adventures in all their glory (I wouldn't want to live without them!) but my oh my it's good to be home! My bed, my food, my place, my dog. With familiar sounds and smells and fresh air that hasn't been dried out by too much AC. It might be cold and windy but it so good to have both feet in Cologne again. Slowly easing back to normal routines with a recovery day at home before heading to the office tomorrow. Might sound boring but I'm glad to be back. Variation really is key! While I miss having routines when I'm traveling I love the adventure and I'm so happy I get to have both.

The rest of the year will be pretty crazy. I leave Germany on Friday next week for a super quick stop in Sweden followed by a weeks work in Denmark. After that the plan is to spend 2 weeks in Sweden with my family, Christmas in Germany and then back again for New Years in Sweden. So I'll happily take 1,5 weeks of "normal" before the adventure continues.

När kyrkklockorna utanför fönstret ringer och spårvagnen tutar för att varna fotgängarna i närheten. När lägenheten doftar kaffe och soffan är fylld med filtar. När en fluffig pälsboll kryper upp nära nära och favoritpersonen lutar huvudet mot ens axel. När det finns ett icke existerande behov av att vara någon annan stans än just här. När man tar ett djupt andetag och vet att man är hemma. 

Äventyr i all ära (jag skulle inte kunna leva utan dem!) men oj va skönt det är att vara hemma! Min säng, min mat, min lägenhet, min hund. Med familjära ljud och dofter och frisk luft som inte torkats sönder av luftkonditionering. Det må va kallt och blåsigt men det är underbart att va hemma i Köln igen. Vi jobbar oss långsamt tillbaka till vanliga rutiner med en återhämtningsdag idag innan det bär av tillbaka till kontoret imorgon. Det låter säkert tråkigt men jag är glad att vara tillbaka. Variation är verkligen viktigt! Jag saknar verkligen mina rutiner när jag är ute och reser men älskar äventyr och jag är så glad att jag kan ha lite av varje. 

Resten av året ser ut att bli rätt galet. Jag lämnar Tyskland på fredag nästa vecka för ett super snabbt stopp i Sverige följt av en veckas jobb i Danmark. Efter det bär det av tillbaks till Sverige för två veckor med min familj, julfirande i Tyskland och sen tillbaks till Sverige igen för nyår. Så jag tar gärna 1,5 vecka av "normala rutiner" innan äventyret fortsätter!

November 18, 2017No Comments

Milo my Milo

Today is one of those days when all I want is to hug my little puppy (ok he's 4 years old but to me he will always be my puppy) and snuggle in a big pile of blankets. Milo might be one of the most cuddle friendly dogs ever. He is always the last to leave the bed in the morning, lagging behind under the fluffy duvets. And when I carry him down from the loft he goes straight for the blankets on the couch. In many ways he's like me, not lazy just cuddly. When he was a tiny puppy and I just got him I still lived in Sweden and had my own portrait studio. Back then he just to sleep between my arms as I rested them on the table to type on the keyboard. He still does that at times when we're at the office in Cologne. Lucky he's such a tiny little guy!

Today we left LA after 3,5 weeks and flew over to Oakland. The Uber picked us up at 5:30am and then it's been all in one go airport, flight and then straight to the arena to set up. Today I'm mostly organising and problem solving and then tomorrow and Sunday I get to shoot again. Although I'm running low on energy and it's SO COLD here (both in the arena and outside) I'm starting to pump my self up for tomorrows show. I love arena shows with hyped crowds, loud music and pretty lights. It always gets me going!

Time to continue work, happy Friday!

Idag är en sådan där dag då allt jag vill är att gosa ner mig i havet av filtar i soffan med min lilla vovve. Milo är nog en av de mest gos-vänliga vovvar jag träffat. Han är alltid sist ur sängen på morgonen och drar sig för att lämna de fluffiga duntäckena. Och när jag bär ner honom från loftet springer han alltid rakt till soffan och bökar runt bland filtarna där. På många sätt är han som mig, inte lat men väldigt gosig. När han va en liten valp och jag precis hämtat hem honom från uppfödaren bodde jag fortfarande i Sverige och hade egen porträtt studio. Då brukade han sova på bordet mellan mina armar när jag jobbade vid datorn. Det gör han fortfarande ibland när jag jobbar på kontoret i Köln. Tur att han är en liten plutt!

Idag lämnade vi LA efter att ha spenderat 3,5 vecka där och flög vidare mot Oakland. Vår Uber hämtade os 05:30 på hotellet och sen dess har det varit full fart, flygplats, flight och sen direkt till arenan för att sätta upp allt. Idag jobbar jag mest med organisering och problemlösning men imorgon och på söndag åker kameran fram igen. Trots att jag har ont om energi och det är SÅ KALLT här (både inne i arenan och utomhus) börjar jag peppa mig själv för eventet imorgon. Jag älskar arena event med peppad publik, hög musik och massa ljus. Det gör mig alltid pepp!

Dags att fortsätta jobba här, ha en fin fredag!

November 8, 2017No Comments

Santa Monica Love

Two years ago we were here together for the first time. As new found best friends on a completely empty, cold and stormy Santa Monica Beach. We shot one of the most impressive sunsets I've experienced.

Today I got to go back, with the same amazing guy, but in a different setting. We drove down to Venice Beach and walked along the beach until we got to the Pier. A slow and quiet day just the two of us. Perfect! The rest of the group joined for the sunset at the pier and then dinner at a roof top bar near by. Now it's time for early bed before setting of for the next adventure at 3am tomorrow morning. Good night!

För två år sedan var vi här tillsammans för första gången. som nyfunna bästa vänner på en helt tom, kall och stormig Santa Monica strand. Då fotograferade vi en av de mäktigaste solnedgångarna jag någonsin upplevt.

Idag åkte jag tillbaka, med samma underbara kille, men under helt andra förhållanden. Vi körde ner till Venice Beach och gick längs med stranden till vi kom till Santa Monica Pier. En tyst och lugn dag, bara vi två. Underbart! Resten av vännerna anslöt vid piren för solnedgång följd av middag på en Roof Top Bar i närheten. Nu är det dags för tidig sänggång då nästa äventyr börjar 03:00 imorgon bitti. Gonatt!

Photos by Marie.