July 26, 2018No Comments

The scenic route

Packing-procrastination no more. Yesterday didn't exactly end up as dreamy as planned. We got up early and drove one hour to get to the lake we had planned to visit. Arriving at the beach the clouds were thick and it felt like it was about to rain. We ate a couple of sandwiches and admitted our defeat.

On the way back we figured we'd stock up on moving boxes as "it wasn't so warm today anyways". We got back to a 35 degree and sunny Cologne, packing was sweaty. But we did it and almost the entire apartment is in boxes now. Only clothes and bathroom left. And I'm actually glad we did it. It meant that we could fully relax this weekend in Mainz.

We got up at 4 am to drive here and took the scenic route. It's a two hour drive along the river and at sunrise it's absolutely magical. So we got here, to Patricks parents place at 7 and have been half asleep on their couch since then. As always when we come here the plans are not many and relaxing is pro no 1. After lunch we might even venture to the shop and get a kid pool to chill our feet while relaxing in the garden.

Vi försökte verkligen undvika pack-manin men det gick sådär. Gårdagen blev helt enkelt inte riktigt som planerat. Vi gick upp tidigt och körde en timme mot sjön vi hade letat upp dagen innan. När vi väl kommer fram är hänger molnen tunga och det känns nästan so om att det är regn på g. Vi åt ett par mackor innan vi gav upp och vände hemåt igen.

På vägen hem fick vi den briljanta idén att köpa fler flyttlådor och packa lite mer då det "ändå inte va så vart idag". Så kommer vi tillbaka till ett 35 tradigt och superroligt Köln. Det va svettigt att packa! Men vi hade ju bestämt oss och nu är nästan hela lägenheten packad. Bara klädskåpet och badrummet kvar. Och jag är ändå glad att det blev som det blev. Det innebär ju att vi kan slappna av hel nu när vi är här i Mainz i helgen.

Vi gick upp tidigt imorse, redan vid 04 och tog den fina vägen hit. Två timmar längs med floden i soluppgången, helt magiskt. Så vid sjutiden var vi framme och sen dess har vi halvsovit i soffan här hos Patricks föräldrar. Som alltid när vi är här är planen mest att inte ha så många planer. Att slappna av och njuta. Efter lunch kanske vi till och med åker och köper en sånär barnpool att svalka fötterna i.

 

November 16, 2017No Comments

Sunrise at Gaviota State Beach

When the alarm goes off at 3am and you leave the house at 4. When you drive 1,5 hours in complete darkness. When you get to watch the sun rise over the horizon and catch the first light of the day. That's when you know it's gonna be a good day! I love sunrises, even more than I love sunsets. A sunrise is a new beginning, a new chance.. and fantastic light. It's quiet and peaceful. Especially if you watch it from an empty beach.

Last day in Burbank today, tomorrow we fly out to Oakland super early to prepare for the main event in the Oracle Arena. So that 3am alarm, it will be almost that early tomorrow as well. Did I hear anyone say coffee coffee coffee? Let's do this!

När väckarklockan ringer 03:00 och du lämnar huset en timme senare. När man kör 1,5 timme i bäcksvart mörker. När man får se solen titta fram över horisonten och fånga dagens första solstrålar. Då är det en bra dag! Jag älskar soluppgångar, till och med mer än jag älskar solnedgångar. En soluppgång är en ny början, en ny chans.. och fantastiskt ljus. Det är tyst och lugnt. Framförallt om du står på en övergiven strand. 

Sista dagen i Burbank idag innan flyger vidare till Oakland super tidigt imorgon bitti för att förbereda huvudeventet i Oracle Arena. Så den där 03:00 väckningen, det blir nästan lika tidigt imorgon. Hörde jag någon säga kaffe kaffe kaffe? Nu kör vi!

Follow my blog with Bloglovin